Attans
Städade och pratade i mobilen med J idag..
Pling pling (ringer på dörren)
Denise som pratat högt och vilt tystnade och
stod blixtstilla. Hukade sig som hon gömde sig i gräs!
Det anti sociala bara växte unnti..
Vem var där? Vilka var där? Behövs det tas till extra?
Har jag gjort nått? Vad vill dom mig för illa? Vad har hänt?
Tankarna bara byggdes på och blev värre.
Pling pling!!!! Brevinkastet lyftes! PANIK!
Dom tittar om skorna är hemma. Fan!!!!
Just ja, innerdörren är stängd. Jonathan började
nu fundera what the fuck was wrong with me!!!
Klick*
Denise stoppar in byxorna i strumporna för minimalt
snubbel och ljud. Likt en panter stryker hon sig längs
väggarna fram till ytterdörren.
Vilar dom uppspärrade öronen på den vita innerdörren.
Fotsteg ned från översta trappen hörs.
Ett berg av nojja rinner av ryggraden. Öronen blir mindre,
hjärtslagen går ner i hastighet, pupillerna blir större...
Andas uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut!!
Sätter sig tyst i soffan i tio minuter.
Konstaterar att det är lungt.............
Tittar i titthålet kommande fem minutrarna.
Böjer sig ner för brevet, måste titta igen först.
Och ingen.Och igen.Ingen.Tittar på brevet, vart den är ifrån osv.
Jaha Pappa!! skulle lämna ett brev från arbetsförmedlingen..
En typisk dag för mig.
Jag HAR sökt hjälp, men det kanske behövs mer?
Kära vän, jag tror jag blivit riktigt ANTI SOCIAL!
Haha =)
Kommentarer
Trackback
