Det kan tänkas.
att jag är en aning av banan just nu.
Dom här dagarna som vart en jävla massa
dagar nu har jag varit heeeeeelt off i huvudet.
Man kan kalla det psykbryt man kan kalla det annat.
Det enda jag vet är att jag inte fungerar som jag brukar.
Idag ska jag på möte med min gamla bas, vi får se
vad det leder. Om jag är smart så ber jag om hjälp
ordentligt. Sitter här och är en aning nervös över att
lämna ut mig sådär igen. Lägga fram mig själv och än en
gång riskera att bli totaldissad.
Den 25 ska man till Arbetsförmedlingen på möte också.
Enligt dom är det hysch hysch att jag har ett papper där
i ett fack som bara en får öppna (så löjligt) som det står
att jag är sär i huvudet.. Haha skojja, det står att jag har
ett socialt handikapp efter all jävla shit.
Och det min vän ska användas nu..
Vill göra en ordentlig psyk undersökning igentligen men
vem fan orkar babbla mer? Nån gång säger det stopp och
nu vill jag inte sitta i nån fotölj mer och känna mig mer ledsen
när jag gått ut än när jag kom in.
Fast vem vet jag kanske alltid har varit såhär kokkobello, det
kanske inte är förns nu jag ser det själv?
Jävla konstigt.
Har era vänner på facebook ändrats hit
och dit i flera dagar? Det är som att kolla
på börsen tammefan och jag fattar inte vafan
som händer! Ena stunden har jag si och så många,
andra stunden minskar det och sen kommer det tillbaka??
Känner en som fick hela kontot raderat, hänt nån av er?
En fråga.
•Om du hade fått nån sorts canser som var
obotlig och hade bara en liten tid kvar att leva,
skulle du berätta för dina närmaste?
•Och om det fanns tillgänglig behandling,
skulle du ta den utan att tveka eller
skulle du fundera på saken?
Note To Myself.
Skaka inte en flaska med frätande medel med
en kork som inte är på ordentligt!
En fråga.
Som naturligtvis inte behöver besvaras eftersom
jag troligtvis ställer den till mig själv.
Tror du att man formar sin egen tillvaro till den
grad att om man nu är en liten jävla självförstörare
gör så att saker och ting bara blir sämre och sämre?
Bara för att kunna sitta där med en ny anledning att
tycka synd om sig själv och undra varför allt händer en själv?
Om man kommer underfund med sig själv att
man inte alls gillar det man ser eller det man hör inom sig,
kan man vända på allt trots alla murar och gamla vanor?
En fråga till.
(behövs ej svaras)
(både till dig & mig)
Kan man verkligen lita på någon?
Och kan man verkligen lita på sig själv?
Vem är du? Vem är jag? Levande charader!!!!
Muff.
Bara så du vet så ser jag inte hur min blogg ser ut
normal stort eftersom skiten är inkopplad till tv:n.
Gjort om den nu och här ser det förjävligt ut.
Min laptop fick sig en rejäl dos växtnäring för nån
dag sen så jag har inte vågat kolla om skiten fungerar.
Ser det okej ut eller är det lika fucked up som på min skärm?
Nu borde man....
◊Ligga i Maldiverna på en strand & få helkropps massage och nyttiga drinkar.
◊Kanske kolla upp såren i näsan jag haft i över en månad.
◊Sätta igång med framtiden.
◊Visa sig stark i sig själv för sig själv.
◊Skaffa en liten röd stuga med vita knutar. Tillhörande arbetsbod till min karl.
◊Fan skaffa ett jobb helvete!
◊Tvätta dom förbannade trosorna och duscha!
Hmm.
Undrar om Kina börjar bli creme färgad eller om hon
behöver ta ett tvångsbad?
Hm?
Jag äger inte ett skärp.
Jag äger inte en ögonskugga.
Jag äger inga hårprodukter. (förutom schampo & balsam)
Jag äger inget nagellack.
Jag äger ingen parfym.
Jag äger inget läppstift eller glans.
Jag äger ingen platt tång. platttång?
Jag äger ingen hårtork.
Jag äger ingen kjol.
Jag äger ingen klänning.
Jag äger inga smycken. (jo en kedja eller vad det nu är)
Jag äger inga solglasögon.
Jag äger inga accessoarer eller vad det kallas. Tror jag?
Och så fortsätter det!
VAFAN, HAR JAG ALLTID VART SÅ OTJEJJIG?
Två skor har jag. Ett par höga från röda korset 30:- som
jag inte kan gå i. Och ett par slitna vita reebook ♥ som jag köpte
för precis två år sen. (på dagen till och med) En handväska som ligger på balkongen och
ruttnar. Är det nå fel på mig? Varför saknar jag det där roliga som tjejjor
har? Klädfantasi och kreaktivitet med hur man ser ut????????
Samma samma samma samma. Det vara jag det! Man kanske skulle byta stil?
Näää det var att ta i. Men nya skor & en ögonskugga kanske haha.
När jag är pank hittar jag ALLTID saker jag vill ha.
När man har pengar så glömmer man bort precis allt man behöver
och vill ha. Man skulle ha en person som shoppade åt en!
Det var inte ens kul att storshoppa när man hade dom dära
väldans många pengarna på kontot. Drog bara in i sportaffären och
roffade åt mig adidas och sånt som såg bra ut där det hängde.
Provade ingenting utan bara tog, betalade och drog hem.
Det är så det ska vara, inge häng och släng och prova hit och dit,
pallar inte med det. Kan vara med när andra tar tid men jag själv
har inte kvar den där ..ja den där.. orken att stå och hänga.
Fan jag måste försöka hänga med lite.
Snackar tjejjor smink så fattar jag ofta inte alls
vafan dom snackar om. Massa underlag för ögonskuggor,
spray så sminket håller sig, flytande, kompakt, mineraler.
Huvvah! Efter är man så det skriker om det. Jag börjar fan
bli gammal och gaggig! Och nu när man är vuxen, ska man
kanske skita i att klä sig såhär? Har jag fjortis stil? Tror det.
Man kanske skulle klä sig för sin ålder som det heter.
Hur fan klär man sig när man är 26 (snart) ?
Sné.
SNÉ. Men det var ju väntat..
Träffade Petra en snabbis idag utanför.
Är så glad för hennes skull angående jobbet =)
Hon sa också att hon visste ett jobb och undrade
om jag inte skulle söka. Personlig assistent.
Vill ha jobb, behöver jobb men jag vet inte om jag skulle
passa att jobba med människor på det sättet.
Det jag gillade med städningen var ju att jag kunde lägga
upp allt efter mig själv & att man inte behövde snacka
med folk hela tiden. Är ju jävligt osocial som person...
Men jag ska fundra på det, vem vet jag kanske skulle älska det?
Jadajada, ska hjälpa J med nått shit nu.
..
Om man säger såhär, en gång alkoholist alltid alkoholist!
En gång pundare alltid pundare. Så ser jag det så kallar någon
mig alkoholist eller pundare rör jag inte ett ögonbryn.
(och det är inte för att jag inte har några haha)
Skäms jag över hur jag gjort i mitt liv?
Inte ett dugg. Jag är stolt bara över att ha tacklats
med allt, med hjälp eller utan.
Har jag haft det kul? Ja, men nackdelarna FINNS tro mig!
Så en uns ånger finns alltid i bakhuvudet, men jag SKÄMS INTE!
Skäms jag över det jag gjort mot min familj?
Det gör jag. Har gett dom många sömnlösa nätter.
Men har inte de gett mig sömnlösa nätter?
Nätter fulla med ångest och tvekan?
Det är de svarta fåren som kommer till slutet fulla av kunskap ist
för dynga till fördommar och shit.
Vet att mitt liv hade sett annorlunda ut om inte vissa saker hade hänt.
Men vad skulle det då finnas för mig att klättra mig upp på? Nada, jag
hade säkert blivit en svensson utan vetskap från båda sidorna.
Skulle inte vilja ändra på någonting. Vet nu att världen är full av SKIT!
Människor är lika mycket värda som skitkorvar men ibland hittar man de där
guldkornen som man så jävulskt mycket vill klistra fast i ens värld.
Jag har många av de guldkornen och jag älskar er!!!
Man kan inte lita på någon, inte ens sig själv. Men man ska endå göra det,
annars vad vore det för mening med någonting alls om man inte gav personer
sitt hjärta?
Njet, hoppa in i duschen och bli av med runkbåskänslan?
Sen blir det nått gott och kanske nån film om vi hittar nån
vi inte sett än..
HOjs! Och pöss på er ifall ni orkat läsa skiten jag skrivit idag!
Jag hade då inte pallat haha.
En sak jag ångrar!
Alkoholen! Att jag lyckades hamna i samma spår som
vissa av mina familjemedlemmar är sjukt.
Hade lovat mig själv att aldrig dricka, jo tjena haha.
Att jag ALDRIG skulle bli som dom! Hahahahahaha..
Sen satt man där i över ett år och bara hävde varje dag.
Nu tar det drygt 6 timmar för mig att dricka två öl om jag
får bestämma. Alkohol är för mig ett helvete! Kan inte låta bli
fast jag vet hur fan jag blir. Och ibland blir jag verkligen PSYKOTISK!
Dra för och nackdelarna om alkohol & ska vi säga herr Hachisch..
Vilken tycker du förstör mer & har mest inverkan på samhället?
Jag säger inte att jag är för droger, men jag är jävligt emot alkohol!
Dock inte personerna i fråga för jag har varit där själv och KRÄLAT i rännstenen!
Den här bilden är från min första lägenhet..
Bodde själv och levde ett liv som innehöll daglig dos av alkohol &
väldans massa shit shit shit. Som ''tur'' är så hittade jag mitt största misstag
till dåvarande pojkvän och påtvingad sambo så från den tiden blev man pront
flyttad från. Istället för att supa och tjackelilacka så rökte man med ett fetto dagligen.
Fattar ni nu att problemet är att jag alltid tar den enkla vägen?
Att sluta har aldrig varit ett problem, det är banan som jag måste ändra.
Kan inte fortsätta tänka som jag gjort..
Ge mig två val & jag väljer den enklaste.
Ge mig två val och jag tar det som gynnar mig själv.
Men jag har ändrats! Lite! Lång lång väg kvar tills jag kan kalla mig för
den jag var innan allt hände. När började allt hända? Shit..
En dag kommer jag välja den rätta vägen iallafall =)
Och då ska ni få se en som håller huvudet högt ;) Fast på ett bra & ärligt sätt.
.Ibogaine.
Jag fattar inte varför det inte är en laglig behandling till missbrukare
av opiater och dylikt. Behandlingen går att få i flera länder men icke i gamla Sverige.
Hade jag möjlighet & pengar så skulle jag hoppa på det på en gång!
Inte för att jag är fast i droger utan för att jag har varit det och kommer alltid
se det som en enkel utväg när allt blir svårt. Do you understand? No? Aiight!
Kan dra det lite snabbt.
Ibogaine är en växt från afrika om jag inte är helt bakom flötet.
Roten används där för att få ut alla onda demoner ur kroppen.
Onda demoner som Drogmissbruk och det som ligger bakom missbruken.
Hjälper från allt mellan alkohol till heroin. Man tar en liten kapsel i nått land
där det är lagligt, ligger i en säng helt väck (starka starka hallucinationer) i ett dygn eller
nått liknande. Man är helt väck och inom sig själv. Kan inte röra sig utan att spy.
ALLT OCH JAG MENAR ALLT ONT som hänt i ens liv spelas upp igen så det blir verkligt.
Men samtidigt så GÅR MAN IGENOM ALLA KÄNSLOR DÅ och inte efter som man i verkliga
livet får göra. Tänk dig om jag hade kunnat få den där skiten förut istället för snart tio år
på terapi??? När man vaknar iallafall så har man allt utrett! Man ser livet från ett annat
perspektiv & har inget sug what so ever efter droger igen. Okej vissa kan behöva ta nån gång till.
Men är det inte otroligt att få en heroin missbrukare sen massa massa år tillbaka att bli
ren på ett dygn och ändra sitt liv efter det?
Terapi i all ära (speciellt min terapikvinna) men jag börjar tvivla på att alla
svek och allt ska läka genom prat.. Jag HAR pratat med mina vänner i flera år
om alla händelser, de vet ni själva. Ni har verkligen hjälpt, men fan ni får inte bort
den enkla vägen jag har en tendens att ta. Alkohol & ja, räkna ut det andra.
Och jag fattar nu att det är den här vägen jag ska ta..!
Ibogaine vägen! Vet inte hur, var eller när, men det är dags att börja leva &
lämna allt bakom sig eller vad tycker ni?
Några har sagt att dom önskar att dom vore lika starka som mig.
Haft huvudet högt och skrattat bakom våldtäkter som inte handen ens
kan räkna, ett halvår av misshandel till både kroppen och psyket & ett svek av en mamma som
man inte ens skulle önska sin värsta fiende. Men huvudet är fan inte högt!
Det är ett spel jag lagt på mig själv. Dajnajs tror jag visst att jag kallar henne.
Hon tar ingen skit och jävlar om någon sticker upp!!!! DET ÄR INTE DEN JAG VILL VARA!
Att jag inte har fått stryk för mitt beteende är för mig en jävla gåta.
Tänk alla gånger jag dragit på som en skogstokig bitch, vafan har ni inte gett mig
smäll för? Lagt en 50 kilos brud på backen och sagt: -LÄGG NER NU DENISE!
Jag kan lova att det inte är svårt alls! Bara vika, blåsa och där ligger jag =)
Det sägs att jag varit konstig & elak efter mitt x, det har jag tagit som ursäkt ett bra
jävla tag nu. Det är ingen ursäkt som håller, jag har hamnat snett så in i helvete
och tappat bort stora delar av mig själv. Känner mig liten ensam & rädd.
Skrattar inte när jag är själv, håller inte huvudet högt & jag är defenitivt inte Dajnajs!
En inträngd liten harunge som bara vill springa fritt och vara unge igen, så kan man
nog beskriva mig... Den här jävla masken alltså, vet inte hur jag ska få bort den.
Och sen är man rädd för vad folket ska tycka då, vafan är det där för tönt?
Näääää där var jag elak mot mina vänner igen, vet att dom är guld och tar mig
som jag är! Dessutom har dom nog sett igenom allt redan ;) Får shåre!!
Jag vet vart jag kommer ifrån, jag vet vad jag vart med om.
Nu äntligen har jag fattat vad som behövs göras för att jag ska
komma dit jag vill & för att kunna hjälpa andra som varit med om liknande!
Pappa har länge sagt att det största misstaget jag gjort var att flytta till
Vga. Där testade jag droger för första gången. Men det ska jag tala om,
hade jag inte gjort det där så hade jag defenitivt börjat i norberg istället.
Han har också frågat om jag ångrat att jag tagit droger...
Första gången jag tog en drog så var det xtc, ville INTE men jag föll för
grupptrycket som igentligen inte var ett tryck. Men de andra hade svalt det
gröna pillret med en krokodil på och jag ville inte vara fegisen.
Samma kväll sa jag då till en av mina vapendragare där borta:
-Jag ska bli knarkare!!!
Vipps pipps så här står man nu (sitter) och har svårt att komma ihåg allt
man tryckt i sig. Ångrar jag mig? INTE EN FUCKING JÄVLA CHANS!
Jag kan nu alla ursäkter, alla tecken man ska leta efter & jag kan ana en
drog påverkad person på hundratals meter (med glasögon då)!
Om vi drar det här exemplet:
Det är fredag kväll, jag & ♥Jonathan♥ sitter och glor film medans våran
kanske kanske blivande unge kommer in genom dörren.
Upp till rummet som ungar gör på en gång. Under stegen ungen går förbi
så kommer jag kunna avgöra om ungen har tagit någon substans som jag
ABSOLUT KOMMER GÖRA ALLT I MIN MAKT FÖR ATT HÅLLA SÅ LÅNGT BORTA
SOM MÖJLIGT FRÅN MINA BARN!
Samtidigt hos familjen Svensson prydskägg..
Ungen går in hög som ett hus i jakt efter chokladbollssmet.
Föräldrarna är för inne i sprängaren och märker inte någonting!
Varför? För dom fattar NADOS CHOKLADOS av någonting sånt, visst
läs på alla häften från skolan om droger & ungdommar. Ni kommer
inte ha en chans endå. Ni fattar inte vad det handlar om alls!
Fattar ni, ni kommer inte ha en suck mot droger och era barn!
Om ni inte gör ett jävla bra jobb med barnet då och ger en bra psykisk
grund för framtiden, men med det här samhället så blir det bara svårare & svårare.
Vet du vad? Jag kommer bli en sån sjujävla bra mamma!
Överbeskyddande kanske, men är det så konstigt?
Men för att inte göra samma misstag som mamma så ska jag leka
av mig först. Fixa mitt psyke och allt runt omkring mig.
Allt ska vara ordnat i mitt liv om jag ska föda en mini Dnis till den här sjuka världen!
Okej. Det här inlägget.. Radera eller vara rak på sak?
Wtf? Att man ens behöver fundra! Om jag hade lyssnat och brytt mig
om vad folk tyckte och tänkte så hade man haft ögonbryn.
Har för mig långt bak i minnet att jag redan skrivit ett liknande inlägg.
Har jag det? Hmm. Kanske andra gången då. Får la se sen om det blir en
tredje gången gillt? Njet, tror jag fått in det här i skallen nu.
Kommer bli mycket mer personlig nu i bloggen.
Eller kanske tvärt om. Inget jag säger brukar ju hända
så förvänta er inget som vanligt haha.
Tänk er..
◊En sjö.
◊Ett eller två tält.
◊Fiskespön.
◊Badkläder.
◊Grilla.
◊D&J och M&M?
Jonas också?
Oh my!
Har fått en frätskada på tummen!!!!
Det är fan så!
Jag har fan dom finaste syskonbarnen någon kan ha!
Det är fan så man blir perplex! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !
Alkisvarning?
Kommer SVEPA en jävla massa alkohol idag.
Känns som det behövs. Alkohol tarmen suger som fan idag.
Suckar högt
Ska man lägga in alla inlägg från mdma här eller ska man
skita fullständigt i det?
Byte
Det skrivs bara negativt.... Bloggförbannelse?
Livsförbannelse skulle jag nog ...jaaaadaaaaaaa
Här bryter jag fan mönstret och iallafall försöker
komma åt mig själv igen.
Jag ska döda alla jävla huvudmonster nu!
Inte gömma undan utan kväva dom av positivitet...
Det kanske skadar mer än....
Det kanske inte har gått obemärkt förbi men jag är inte
i mitt esse.... Har inte varit det på ett bra tag.
Saken som fick bägaren att rinna över var jobbet.
När vi fått mer och mer jobb att sköta (vi var tre) vipps
pipps så var det bara en kvar. Jag. Fick prestationsångest till tusen.
Ångesten följde med hem. Ångest ångest ångest...
Jag sa till dom flera gånger att det inte funkade för mig, jag
skulle bryta ihop. Hjälp utlovades... Kom ingen hjälp.
Jag bröt ihop. Blev kokkobello.. Hjärnan vändes. Ingen luft.
Inget ljus överhuvudtaget.
Här kommer vi till varför jag fick sparken.
Jag stegade in i kommunalhuset fullt medveten om att
jag skulle få sparken. Basen började lite smått med småprat
om hur vi skulle lägga om arbetsuppgifterna...
Jag avbröt och sa precis som det var:
Jag har tagit tabletter mot ångest, och receptet är inte belagt för mig.
Sparken alltså. Men jag säger ingenting om det...
Jag har annat att skriva om jobbet, men det ska tas på en
annan plats och vid ett annat tillfälle..
Då kan man fråga sig varför jag inte skaffar egna tabletter?
Jag tror dom på läkarstationen måste ha en blinkande varningstext
över mina filer för jag får inte ens ut de bra menstabletterna.
Jaaaada jaaaada jag har hållt på med droger, men hallå GE MIG EN CHANS ATT MÅ BRA?
Aldrig att jag sätter mig på fagersta psyk igen.. Jag satt där i det
trånga malätna lilla rummet med tårar i ögonen samtidigt som jag
berättade om min första våldtäkt (i detalj) -ÅHHH VAD HAR DU I MUNNEN???
Min psyktant var mer intresserad av min tungpiercing än det viktiga.
Vill inte prata mer om saker som hänt, vill bara må bra.
Det är fan i mig dags att jag också får fungera!
Om jag själv inte anser att jag gjort något fel, har jag då gjort det?
