Fan också
Vill inte vill inte vill inte!!!
Visst det fina kommer alltid finnas kvar, men
det gör så jävla ont i hjärtat!
Varje gång är det som att en del av själen dör tammefan!
Och att veta att den ska dö lite mer är misshandel.
Hur fan ska man orka leva ett liv med alla väntande farväl?
De som man släpper in kommer inte alltid vara kvar.
När man var liten visste man inte det.
-Gör mig liten igen snälla?
Det är tortyr att ha riktiga vänner.
De vännerna som ALLTID finns där för en.
De enda riktiga vännerna jag någonsin haft är dom jag förlorat.
De enda riktiga vännerna jag har, kommer jag förlora.
Och det gör SÅ ONT! Den här väntan är det värsta som finns.
Jag tycker inte om livets spel regler mer.
Hur kan man säga att man älskar livet när det gör så ont?
Gång på gång på gång på gång.
Är det inte det andra så är det det ena.
Ibland önskar jag att jag inte kände någon.
Att jag var helt ensam. Att jag aldrig känt hur det är
att älska någon som man sen förlorar.
Bättre förlorat än aldrig älskat?
Nej, det stämmer inte nu.
Kommentarer
Trackback
