helt förstörd tammefan
Har nyss pratat med min mamma. Hon ringde.
Hon var då förstås packad till tusen men vem är jag att dömma liksom?
Hon berömde mig som fan med detta med antabus och jobb osv.
Blev verkligen ap ledsen. Visst det är ju snällt av henne men det var
som att allt det gamla bara hade försvunnit.
Kanske är bäst att låta det försvinna? Eller hurfan ska det kunna försvinna?
Vill verkligen ha en kontakt med min mamma. Även efter allt hon gjort.
Det är ju liksom i slutet.. Hon är ju gammal och så.
Så man får väl försöka bygga upp någonting nu.
Jag har ett bra minne av min mamma.
Låg på morgonen i hennes säng och tittade på henne medans hon sov.
Hon luktade sådär som hon luktade (allas mammor har la en lukt?)
Hur som hellst så kännde jag mig trygg där med henne. Kännde att då
var hon Min mamma.. Som hon var när jag var mindre.. Utan alkoholen.
Hon hade mig varannan helg efter skiljsmässan.. Alkoholen gjorde att det
alltid slutade med att jag blev hämtad. Men varje gång började det bra iallafall.
Vi åkte alltid till den där husvagnen på torget som sålde godis.
Jag köpte alltid sånna dära gula sura bananer.. Fick välja vad vi skulle äta också.
Men sen blev det ju alltid som det blev. Nått glas vin till matlagningen..
Några glas till maten. osv osv osv osv.. Sen hade det där monstret kommit fram..
Det monstret som sa till mig att jag inte var hennes barn.. Jag var djävulens dotter. .
Alltid satt jag där under bordet och kramade en liten porslinsprydnad i handen.
Undrar vart den saken är nånstans nu, skulle vara kul att se den.. Den har fått ta
emot många tårar och önskningar...
Haha du skulle sett när min syster Lotta kom och hämtade mig. Om pappa kom
hade mamma tur, men kom Lotta oj oj oj. Mina syskon har alltid varit som extra
mammor åt mig, och satan i gatan om någon gör mig ledsen...
Så hur fasiken ska jag göra nu?
Vet att hon mår jätte dåligt. Skulle hellst av allt bara åka dit och ta med henne hem. .
Långt bort från det där vidret till vad hon kallar man.
Bygga upp en relation med henne igen.
Jag lovade mamma nu att ha det bra. Och att höra av mig..
Om jag inte ville prata med hennes man så är det bara att fråga efter henne..
Det är där min vän som mitt humör skulle exploderat, vafan skulle jag vilja prata
med honom för? Hur skulle det samtalet se ut liksom?
Om jag inte vill prata med honom. ? .
Alltså jag vet inte vad som händer. Ge mig öl.. Med en öl hade jag nog haft svaret på vad fan jag
ska göra.. Eller kanske inte? Det är så jävla ovant att gå igenom sånt här nykter..
I do not like it!
Jag har en böld vid troskanten.. (avledningsmannöver)
Hon var då förstås packad till tusen men vem är jag att dömma liksom?
Hon berömde mig som fan med detta med antabus och jobb osv.
Blev verkligen ap ledsen. Visst det är ju snällt av henne men det var
som att allt det gamla bara hade försvunnit.
Kanske är bäst att låta det försvinna? Eller hurfan ska det kunna försvinna?
Vill verkligen ha en kontakt med min mamma. Även efter allt hon gjort.
Det är ju liksom i slutet.. Hon är ju gammal och så.
Så man får väl försöka bygga upp någonting nu.
Jag har ett bra minne av min mamma.
Låg på morgonen i hennes säng och tittade på henne medans hon sov.
Hon luktade sådär som hon luktade (allas mammor har la en lukt?)
Hur som hellst så kännde jag mig trygg där med henne. Kännde att då
var hon Min mamma.. Som hon var när jag var mindre.. Utan alkoholen.
Hon hade mig varannan helg efter skiljsmässan.. Alkoholen gjorde att det
alltid slutade med att jag blev hämtad. Men varje gång började det bra iallafall.
Vi åkte alltid till den där husvagnen på torget som sålde godis.
Jag köpte alltid sånna dära gula sura bananer.. Fick välja vad vi skulle äta också.
Men sen blev det ju alltid som det blev. Nått glas vin till matlagningen..
Några glas till maten. osv osv osv osv.. Sen hade det där monstret kommit fram..
Det monstret som sa till mig att jag inte var hennes barn.. Jag var djävulens dotter. .
Alltid satt jag där under bordet och kramade en liten porslinsprydnad i handen.
Undrar vart den saken är nånstans nu, skulle vara kul att se den.. Den har fått ta
emot många tårar och önskningar...
Haha du skulle sett när min syster Lotta kom och hämtade mig. Om pappa kom
hade mamma tur, men kom Lotta oj oj oj. Mina syskon har alltid varit som extra
mammor åt mig, och satan i gatan om någon gör mig ledsen...
Så hur fasiken ska jag göra nu?
Vet att hon mår jätte dåligt. Skulle hellst av allt bara åka dit och ta med henne hem. .
Långt bort från det där vidret till vad hon kallar man.
Bygga upp en relation med henne igen.
Jag lovade mamma nu att ha det bra. Och att höra av mig..
Om jag inte ville prata med hennes man så är det bara att fråga efter henne..
Det är där min vän som mitt humör skulle exploderat, vafan skulle jag vilja prata
med honom för? Hur skulle det samtalet se ut liksom?
Om jag inte vill prata med honom. ? .
Alltså jag vet inte vad som händer. Ge mig öl.. Med en öl hade jag nog haft svaret på vad fan jag
ska göra.. Eller kanske inte? Det är så jävla ovant att gå igenom sånt här nykter..
I do not like it!
Jag har en böld vid troskanten.. (avledningsmannöver)
Kommentarer
Trackback
