Jul Paniken
Då var julens största panik avklarad.
Igår kväll tyckte jag att Marley gick lite konstigt...
Tittade och fick se till mitt stora förtret att han käkat
ytterligare med glitter så det hängde en stor tes där bak!!!
Jonathan tog det med ett lugn men jag blev hur jävla hispig som hellst!
Jonathan tog det med ett lugn men jag blev hur jävla hispig som hellst!
Marley gick hukandes och försökte få Kina att inte komma åt tesen som
hängde och slängde i baken på honom. Kina var förtjusad och sprang efter.
Ångesten fullständigt sköljde över mig när jag försökte få ut den.
Kommer jag skära upp något? Kommer jag slita med mig inälvorna?
Första försöket gick åt helvete men efter andra gången så var det biff...
Måste försäkra mina bäbisar samt lägga undan en slant in case of emergency!!!
Fyfan va det yrde snö igår! Måste köpa mat till kajan brajjan som
är halt och dra dit med det!!! Känns som söndag!
Nästa vecka kommer jag gå igenom ETT HELVETE!!!!
Pratade med min älskade Lotta dagen före dopparedagen.
Hon blev så förvånad när jag svarade. Jag känner mig rutten att
jag hållt mig på avstånd från familj och vänner.
Kan ge några förklaringar.
För det första så är det här en väldigt komplicerad tid för mig..
Att gå från att ha bott med den elakaste man kan tänka sig till den
snällaste mannen i världen är riktigt tufft.. Jag kollar gränser, jag
sätter mig på tvären, jag testar testar testar! Förstår inte att Moffipoffi
står ut med mig!!! Det tar väldigt mycket ork att riktigt få in i huvudet
hur bra jag har det och jag har valt att satsa på det här förhållandet till
100% och då har annat kommit i kläm.
För det andra så har jag kännt att jag just nu bara klarar av mina egna problem.
Att i somras känna sig så hotad igen gav mig avsmak för problem.
Och det tillfället gav mig problem upp i halsen som jag bara orkade
lägga energi på. Att höra om andras problem och att också oroa sig för
dom var en omöjlighet, därför jag satte ner foten och höll mig på min kant.
Men nu efter att en väldigt nära familjemedlem fått cancer så har jag fattat
att man inte kan göra så som jag har gjort..Finns inte tid för det och jag
måste ta vara på tiden jag har med min underbara familj & deras barn!
Att jag bröt så mycket med min pappa så pass mycket är jag riktigt förvånad över.
Jag har alltid varit pappas flicka och använt honom till att fixa allt jag
blandat mig in i. Tror det här är den första gånge jag igentligen klarat mig själv i mitt liv.
Behövde känna mig vuxen, men nu ska jag ta igen den här tiden.
För pappa, han är den i särklass bästa människan i världen! Ni som känner
han kan väl hålla med?
Sov 6 timmar inatt. Vaknade som vanligt efter tre timmar men jag somnade
om efter en halvtimme när jag tatt en cigg och så.
Så fast jag ser riktigt sliten ut så ser jag piggare ut än på länge!
Fick fina julklappar av Jonathan.
En jätte fin halsduk som kommer väl till pass!
En bok som jag velat ha!! Fernando Pessoa´s ORONS BOK.
En massagekaka från klockargården som var SUPERB!!!
Och en vetevärmare som luktar underbart av lavendel!
Är jätte nöjd och glad =D
Inte fått jullklapparna av Becca & Veronica än men jag är
så nyfiken!!!! Har sagt att jag inte behöver några julklappar
från dom men jag klagar inte om jag får endå ;)
Uppskattar nog deras julklappar mest!!
Igår drog Jonas hem till sig, tycker det har varit jätte trevligt att
ha honom här. Han & Jonathan har typ spelat Wii konstant men
det har endå varit juligt... Så tack för sällskapet =)
Även om jag verkligen tycker jätte bra om Mattis kan jag inte
hjälpa att jag känner mig arg på han nu..
Han tar Maria! Min Maria!!!! Pyttsan! Visst dom arga stunderna
tar snabbt slut eftersom jag diggar honom till tusen, men endå
det finns stunder jag önskar att han aldrig tatt körkortet här.
Men snabbt som attan ändrar jag tankarna och är glad över
att han kommit in i Marias liv och vårat..
MEN det finns stunder! *Hyttar med näven*
Känns som spyan sitter i halsen när jag tänker på den kommande
stunden när jag säger Hej Då till Maria!
Ingen Maria i C porten! Ingen trygghet med att ta en ciggis utanför
och släppa ut alla känslorna för någon annan igen.
Inga mer Candra promenader. Brb!
Sådär... Var tvungen att lugna ner mig med en cigg..
Och med den här känslan av att jag kommer dö snart så
kommer ju automatiskt känslan om att när hon åker så
kommer det vara den sista gången jag träffar henne..
Vet att jag är löjlig men jag ligger i en väldans känslig tid nu...
Våran vänskap började någon dag efter att jag gaddat mig.
Då visade jag den och så började vi snacka och bestämde att
vi skulle hitta på något någon dag. Så något bra förde hjärtjävlet
med sig! Och lika inpräntat i mig som gaddningen är, är våran vänskap!!
Nog med sentimentaliteten nu!
Bör käka frukost! Chips!
Slut på min favoriträtt: Popcorn =0
Hoj
Kommentarer
Postat av: M
Oh, min finaste bästevän! Visst kommer det att ändras när det blir 33 mil emellan oss, men förhoppnongsvis just bara det faktumet! Du är en stor del varför jag vill komma hem så ofta som möjligt!
Jag hoppas du vet att jag alltid finns till hands vilken tid på dygnet siom hellst och behövs det så kastar jag mig på första bästa tåg hem till dig!
Älskar dig!
(Och pappa Denise är jättesnäll, det håller jag med om :D )
Trackback