Året jag helst hade utvecklat grav demens.
2017 har varit ett jävla pissår rent ut sagt.
Det är sånt här jag ser fram emot att glömma sen på senare dar.
Jag trodde det skulle bli mitt år, där allt la sig på plats. Istället försvann fler personer bort från mig som vanligt.
I maj hittade jag min nära vän hängd. Och det har tagit väldigt hårt. Mer om det en annan gång.
I höstas såg jag min mamma försöka hålla kvar sitt grepp om livet samtidigt som man visste att det bara handlade om dagar, timmar kvar tills även hon skulle dö.
Jag hade varit nykter ett år från precis allt, sen blev det för tungt. ännu ett nederlag.
Jag är inte alls på samma låga nivå som jag tidigare har varit men hotet om avgrunden finns fortfarande där och flåsar mig i nacken. Alltid denna ångest över vad som kan hända.
I januari skojjade jag med en bekant -undrar vem det är som kommer dö detta året höhöhö.
4 månader senare fick jag svaret.
Jag hade hellre demensat mig i tron att vara 4 år och inte kännt igen någon.
En bra grej detta året var ju ett snesteg rätt in i armarna på "herr svensson" aka smartass :)
Han som inte konsumkött duger till. Mr autocorrect.
Tycks mig blivit förflyttad in i en annan värld, en lugn sådan. En utan jakt, hot, svek och galenskaper.
Det är bara ibland denna virvelvind gör ett försök att göra så som hon alltid har gjort. Det hon är van vid.
Tänkte fortsätta på den här bloggen, snaaaart tio år vafan. Kul att se hur lite, mycket jag ändrats eller kommer ändras. Man har ju sitt fjortis tänk kvar svart på vitt iallafall ;p
