Okej
Kan någon skicka mig en massa mod?
Jag bangade totalt. Jag var LIVRÄDD!!
Du ska bara veta hur jävla svårt det här är.
Inte för att jag på något sätt är nöjd med mig själv, men jag har lärt
mig att leva som (så många kallar) likblek..
Det är smärtan jag är rädd för. Något andra bara fnyser åt.
Tyvärr men jag har aldrig varit ett fan av smärta.
Jag måste ta mig i kragen helt enkelt.
Det är det jag måste. För deras skull.
För min skull också? Jag vet inte.
Det enda jag vet är att det här är en baggis för dom flesta men
för mig är det likadant som att ta stick i fingret på läkarstation.
Jaaaaa jag vet att jag shåpar mig men fan jag är rädd.
Inte för biverkningarna, utan för det där lilla.
Jag måste tänka såhär:
Denise, tänk på hur många du kan ge igen på...
Tänk om du börjar trivas med ditt yttre...
blahablahablaha.
Det här är jävligt jobbigt att skriva i bloggen för jag vill hellst inte
utelämna mig själv som svag. Men jag är det.
Och om jag vore den jag vill vara så skulle jag kunna ta det men det liksom.......jag vet inte.
Vafan.
Vad vore en bal i graven med de andra likbleka än en bal som brun?
Japp, så måste jag tänka!
Kommentarer
Trackback
