Down The Memory Lane
När jag bodde i Vårgårda hos min syster
i två år så blev ju hennes barn som mina syskon.
Varje gång dom skulle in i mitt rum fick dom knacka en speciell knackning.
Efter det fick dom öppna dörren men inte komma in förns dom satt ihop händerna
och sagt Hej Jesus på största allvar.. Haha..
Kommentarer
Trackback
