Detta fält måste fyllas i

När jag slog upp dom små gröna imorse så såg jag att jag
fortfarande har en feting kniv på nattduksbordet just in case.
Järnröret under sängen är dock borta.
Fan det är tre år sen allt hände... 
Känns så jävla avlägset men endå nära.
Utan allt folk som stöttade mig så vet jag inte om jag skulle funnits nu.
Ni är guld värda ska ni veta och jag gör fan vad som hellst i återshitt..
Fan va mitt ordförråd suger haha.

The rocks som fan ska ha medaljer:

Pappa: Det kan fan inte varit lätt. Och jag är jätte ledsen
över hur hårt allt tog på dig. Älskar dig mest av allt och jag
lovar att jag aldrig ska flytta till en våldsbenägen psyko tjockis nåmer.

Syster Kia: Min extra mamma som alltid stått vid min sida.
Och den gången vek du inte en mm från mig.
Du blev terrad och skrämd men du stod där.

Martina: Är ledsen över att du blev inblandad men du
var verkligen en stor hjälp under rättegångarna och om inte
mer mellan rättergångarna.
Du har verkligen varit ett jävligt bra stöd för mig.
Är också ledsen över hur det blev nu, men jag
hoppas att du vet att för mig så finns det bara en som dig och jag kommer
fan alltid älska dig till skyarna.

Maria: Min lilla grodis.. Vad ska man säga?
Samma dag som jag kom hem från helvetet stod du här
utanför med en förpackning micro popcorn.
En av de finaste sakerna nån gjort för mig.
Jag bah ringde och du bah poof kom på en gång.
Jag vet att du också hade velat varit med på rättegångarna men du behövdes här hemma.
Här hemma där du fått utstå typ tusen timmar gråt och sne fylla haha.
Älskar dig lilla vännen..


Fan, nu sitter man här och bölar i vanlig ordning.
Böl, kaffe och mandel kubb är en ganska bra kombination.
Smakade blonderingsmedel i käften för en stund sen, i wonder why.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0