prata i gåtor med fiskpinnar i käften

För att klara av skiten så måste jag erkänna den.
Att erkänna det kan vända upp och ner på min vardags som den ser ut idag.
Jag vet inte om jag vågar det men jag har inget val. 
Det kan gå på två sätt: bra eller rent åt helevte. 
Att sen lämna alla kryphål som funnits kommer vara en jävla pärs, det blir först då som
jag klarat det. Men att röjja dom kommer bli smärtsamt.

Att folk stängt mig ute från deras värld gör det enklare att nu stänga dörren för dom.
Så det är stängt nu, du får komma efter lunch.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0